Har man förlorat tryggheten, har man förlorat allt.

Arbetslös och bekymrad... Har vänt på dygnen helt, eller vänt o vänt jag somnar sent och kliver upp tidigt, så ja sover väl helt enkelt dåligt bara' jag får ingenting gjort och vet fan inte vad ja ska göra..... Allmänt less och fundersam på allt. Ska jag bo kvar i Offerdal?ska jag plugga? Ska ja söka nåt ostimulerande underbetalt jobb? Eller va fan ska ja göra av mitt liv?Jag är hela tiden påväg, men har inte en susning om vart!

Ja början på 2012 tycker ja känns allt annat än bra.

som vanligt går det inte sätta fingret på exakt vad det är,

men tankarna går som nån yr jävla fluga runt runt i huvet. 

Ångest, panik och förtvivlan. 

Det värsta som finns är att inte kunna styra sig själv och sina känslor. 

Jag har vänner som dömmer och jag har vänner som inte gör det, på ett sätt är det så lättsamt att vara med dom som inte dömmer. Det är då mitt rätta jag kommer fram, men sen kan det vara så att jag skäms över mitt rätta jag ibland, att ja känner att det egentligen inte är den jag vill va. 

Men då är jag iaf ärlig, med både mina vänner och mig själv....

Sen finns det dom som tycker, tänker och talar om hur det ska va, vad man ska göra och inte göra.. vad som är rätt och vad som är fel.

För dom, undanhåller jag väldigt mycket... för mycket för att visa vem jag egentligen är.

I det stora hela är det väl mig själv jag lurar.

Vad som är rätt och fel måste jag få lista ut själv, har kommit en bit på väg..... men de e bedrövligt långt kvar!