Nu tänker jag gå emot alla mina principer, och vara sådär löjligt glad och tacksam. 

Den det handlar om är förstås min Jesper. 

Jag har aldrig träffat nån mer förstående och snäll människa, 

han har ett fruktansvärt tålamod. Jag vet mycket väl att jag inte 

är den lättaste att leva med. 

Alla som känner mig vet ju vilket humör jag har, och hur ja kan tända till

på två röda.. Har försökt jobba på det där. men... har inte kommit skit långt. 

Men J har en förmåga att vända på mitt humör. 

Jeppe han ställer upp för allt och alla jämt. Tänker sällan på sig själv i första hand.

Han är helt enkelt skit-bra, och jag har börjat greppa vilken tur ja har haft!

För dom växer ju inte på träd.